Fortsätt till huvudinnehåll

"Det civila samhället"

Nu har jag återigen hört en svensk politiker göra sig lustig över ordet "civilt samhälle". "Är resten av samhället militärt?" frågar man sig. Som så många andra direktlån ifrån engelskan låter det onekligen lite märkligt på svenska. Men det betecknar något som vi annars inte skulle ha ord för. Hela fenomenet låter konstigt i många svenska öron. Dess nu flera decennier långa historia som svenskt begrepp, sedan det lånades in i den akademiska diskursen, tecknas bl.a. i Filip Wijkströms & Tommy Lundströms utmärkta bok Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället.

Vad det civila samhället står i motsats till är naturligtvis inte enbart det militära, utan staten som helhet. Ett civilt samhälle förutsätter således att staten är en avskild del av samhället och inte, som ibland i svenskt språkbruk, uppfattas som synonymt med samhället. I viss mening är "civilt samhälle" således inte bara en översättning av "civil society" utan faktiskt av själva ordet "society" så som det på engelska används i motsats till ordet staten. I den betydelse av ordet som numera blivit dominerande på svenska, och, om än i något mindre utsträckning, på akademisk engelska, står civilsamhället också i motsats till marknaden. Det civila samhället är således den del av våra sociala kontakter som varken är privatliv, näringsliv eller offentlig sektor.

I Sverige har vi alltid haft lättare att tala om folkrörelser än om det civila samhället. Folkrörelserna har naturligtvis alltid varit en del av det civila samhället, i synnerhet innan de blev liktydiga med etablerade organisationer. Även de frivilliga organisationerna är en del av det civila samhället. I Sverige kan man till och med hävda att de är den helt dominerande formella organisationsformen.

Allra lättast tycks det vara för staten att förhålla sig till Riksidrottsförbundet. Någon förklarade för mig att Riksidrottsförbundets definition av idrott är "verksamhet som utövas i något av Riksidrottsförbundets medlemsförbund". All idrott samlad i en organisation. Oerhört praktiskt.

Missförstå mig inte. Jag gillar ideella organisationer, åtminstone då de är frivilliga. Jag är säkert med i en fyra-fem stycken (vilket måste vara någon sorts bottenrekord för min del).

Poängen är dock att det civila samhället är större än så. Nätverk av människor som träffas i verkligheten eller t.ex. på internet för att organisera sig och göra saker är även de solklara exempel på det civila samhället.

Det är därför som jag hoppas att begreppet nu håller på att bli etablerat i svensk politisk diskussion - för att det inte skall gå att blanda ihop medborgarnas frivilliga engagemang med dess mest etablerade coh mest lätthanterliga organisationsform, i synnerhet inte när den formen är på tillbakagång.

Kommentarer

Jakob Beijer sa…
Problemet med att använda "cvilisamhället" som begrepp är väl att det ofta används som ett samlingsbegrepp för både det som du benämner som det civila samhället och för "familje"-sektorn, eller "privatliv" som du skriver. (En "familj" i detta är inte nödvändigtvis en kärnfamilj: mamma-pappa-barn, utan kan ju vara ett halvt land där klan-tänkande styr samhällskontraktet)

Varför inte köra på begreppet "den ideella sektorn" så vi tydligt får en analysmodell bestående av fyra olika sektorer. Det är ju dessutom ett svenskt begrepp, och ordet "ideell" är ju om inte unikt, så i alla fall svåröversatt till engelskan.

Problemet är väl kanske att människor associerar "ideellt" till med av pengar oavlönat arbete, och att ca 25% av allt arbete i sektorn utförs av betald arbetskraft. Dvs. den idella sektorn består inte enbart av ideellt arbete. Men det är ett pedagogiskt problem tycker jag, och inte ett grundläggande.
Tobias sa…
Ideell sektor är onekligen ett mindre problematiskt alternativ än de flesta andra. Möjligen riskerar det att bli för snävt eftersom "ideell förening" är en specifik juridiskt definierad organisationsform.

Det är dock inte så mycket begreppet "ideell" som jag skulle undvika, som begreppet "sektor". För mig förmedlar det bilden av ett klart avgränsbart samhälle som kan delas in i klart avgränsade sektorer. Så är det inte, och jag tvivlar på att det någonsin har varit så.

Begreppet civilt samhälle vetter också mera mot en politiskt filosofisk terminologi, medan ideell sektor känns mer ekonomiskt.

Jag ställer mig främmande för att betrakta familjen som en del av civilsamhället, som ju har att göra med kontrakt och valda förbindelser till skillnad från familjens, klanens, eller ättens ärvda gemenskap. Däremot kan kanske arbete i familjen betraktas som ideellt. Det är i varje fall inte ekonomiskt ersatt.
Jakob Beijer sa…
Det är klart att gränserna är flytande mellan sektorerna. Vad hör till exempel ett aktiebolag som ägs till 100% av en ideell förening, eller en stiftelse,och som har som uppgift att generera kapital till ägaren, hemma? I den idella sektorn, eller i den privata, vinstdrivande, sektorn? Eller är SKL (Sveriges kommunner och landsting) en organisation i den offentliga sektorn eller i den ideella? Och var hör en släktförening som förvaltar en släktegendom hemma? I familjesektorn eller i den ideella sektorn?. Osv. Men dessa problem löses ju inte med benämningen "civisamhället", utan kvarstår ändå. Med en tydlig analysmodell, med "sektorer", blir dock denna situation klar, och kan därför diskuteras på ett tydligt sätt. Dvs. på det sätt som de flesta akademiska modeller används.

Att civilsamhället som begrepp har sitt ursprung i "politisk filosofisk terminologi" kan ju dessutom ses som ett problem, eftersom begreppet traditionellt har en viss politisk slagsida. Jag har iofs inget problem med detta, utan ser begreppet som neutralt, men jag vet andra som slår bakut när de hör begeppet och direkt associerar till ett liberalt systemskifte. Vill man ta denna pedagogiska utmaning så ok, men varför krångla till det?

Och ideella sektorn är inte för mig bara (ideella) föreningar, utan också (ideella) stiftelser, (ideella) ekonomiska föreningar, (ideella) nätverk, (ideella) communities, (ideella) ordnar, osv.
Tobias sa…
Naturligtvis håller jag med om vad du säger om att gränserna är flytande.

Själv tycker jag att politisk-filosofiska begrepp har en fördel, men det beror naturligtvis på att jag själva är mer intresserad av statsvetenskapliga och politisk-filosofiska - och i och för sig också kulturvetenskapliga - frågeställningar än av strikt ekonomiska. Är man nationalekonomiskt orienterad är det kanske rimligare att tala om sektorer, men det kan jag inte riktigt uttala mig om.

Sedan vet jag naturligtvis att begreppet civilsamhälle kom till Sverige (senast) i samband med argumentation för liberalt systemskifte, men begreppet har ju en betydligt äldre historia än så, t.ex. om man går tillbaka till medeltidens tänkande kring societas civilis.

Just nu funderar jag snarare på om inte historien gör begreppet allt för mångtydigt för att det skall vara lämpligt att använda i sin moderna betydelse, men för praktiska ändamål tycker jag att det är tillräckligt vedertaget för att fungera. Jag gillar också att det sätter fokus mer på de demokratiska och sociala implikationerna än på utförandet av tjänser.

Populära inlägg i den här bloggen

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…