Fortsätt till huvudinnehåll

När världen går under blir dygden tydlig

På bio går en film om jordens undergång 2012 och temat för Stockholms filmfestival är apokalyps. Bokhandlarna fylls med undergångslitteratur, både med och utan verklighetsanspråk. Människor har alltid fascinerats av undergången. Betraktar man medeltidens dödsdansmotiv är det svårt att tro på att allvaret inte hos konstnären blandades med en stor dos fascination. Till och med med personliga intryck av digerdöden fascinerades människor av fenomenet och framställde det vällustigt som en dans.

Själv håller jag just nu på att läsa S.M. Stirlings trilogi Dies the Fire där upplägget är närmast stilrent enkelt. Samtidigt som berättandet helt hör genrelitteraturen till är upplägget nämligen, som så ofta i bra Science Fiction, närmast att betrakta som ett tankeexperiment. I det här fallet är frågan helt enkelt vad skulle hända om all modern teknik plötsligt slutade fungera.

Stirling beskriver en återgång till medeltida europeisk feodalism. Samtidigt som hans grundantaganden är avgjort teknikdeterministiska gör han dock även vissa ansatser till att problematisera dem. Han antyder att en del av det som skapar återgången till medeltiden är människans tendens att hämta modeller genom att kopiera dem från tidigare erfarenheter, inte bara av rationella skäl utan också för att vi behöver någonting att klamra oss fast vid. Dessutom illustrerar han också vad jag skulle beskriva som översättning av organisatoriska koncept (som är en av de saker som jag just nu forskar kring): när man lånar en organisatorisk modell från ett sammanhang till ett annat så byter den i viss mån innehåll. Detta gäller rimligen även när moderna människor försöker återupprätta feodalismen.

Samtidigt är det någonting annat än själva tankeexperimentet som lockar. Trots att Stirling uppenbarligen menar att teknologin har gjort vårt samhälle både bättre och jämlikare så finns det också någonting som fascinerar med tanken att allt detta skulle tas ifrån oss. Världen utan teknik blir inte lättare, men däremot enklare, mer omedelbar. Överlevnad handlar om att odla sin egen mat. Resultaten blir omedelbara. Fysiska avstånd blir mer reella. Viktigare är kanske att även personliga relationer blir mer reella, så reella att livet ofta hänger på att andra människor vill riskera livet för en. I Stirlings universum är detta ingenting man gör för människor som man inte har framför sig. Däremot lönar det sig att vara kortsiktigt altruistisk mot främlingar. Altruism belönar sig inte minst som reciprocitet.

Det är kanske framförallt detta som det handlar om, både hos Stirling och hos andra moderna undergångsskildrare: den mänskliga världens försvinnande gör på ett paradoxalt sätt att dygden belönas. Även om Stirling skildrar ett händelseförlopp där miljarder oskyldiga dör av sjukdomar och svält så handlar själva berättelsen om hur huvudpersonernas karaktärsegenskaper ger dem framgång. Detta gäller t.o.m. antagonisterna, även om det inte handlar om dygd i moralisk mening så bygger deras öde ändå på deras karaktärsegenskaper. Detta är sannolikt typiskt för en mycket stor del av populärkulturen, liksom för en stor del av allt mänskligt berättande. Det tycks dock som att ett sätt att lyfta fram det är att inledningsvis helt enkelt utplåna alla de strukturer som vi av egen erfarenhet vet leder till att ”fel” personer belönas.

Också detta motiv fanns redan på medeltiden: i dödsdansen är vi alla lika. Den gången var Domen något som kom efter att döden hade utplånat de sociala olikheterna människor emellan, och som inte riktigt ingick i det mindre dogmatiska dödsdansbilderna. I vår tid tycks domen utdelas av själva berättelsens logik: det är under svårast tänkbara omständigheter som vars och ens sanna karaktär kommer till uttryck och blir uppenbar.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har precis läst ut samma trilogi. Mycket bra, även om den var lite fånig ibland. Jag gillade hur den behandlade "flexibilitet" som koncept. Det genomgående budskapet var på något sätt att de som inte klarade av att anpassa sig efter nya situationer, de dog. De som fastnade i gamla mönster, dog.

Som nörd tyckte jag ju dessutom att det var roligt med alla referenser till SCA och Tolkien :D

//Agnes
Hej Agnes!

Ännu mera Tolkien blev det ju i uppföljarna. Jag måste erkänna att jag satt och väntade på att de skulle bli 9 när de skulle ut på quest i Sunrise Lands. Smått imponerad av att han kan göra en sån grej utan att det bara blir humor. Framförallt gillar jag kanske att han gått in så otroligt detaljerat för att beskriva konsekvenserna av en helt orimlig premiss, och ofta lyckas säga riktigt intressanta saker.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li