Akademiska synpunkter

Nationernas tid är förbi och nätverksamhället håller på att födas. Industrialismen är slut och informationsteknologi kommer att prägla den sena kapitalismen (ett ord som implicerar att än större omvälvningar väntar runt hörnet). Vi har alla hör de här beskrivningarna. Dess värre tenderar man ofta att ignorera den nationella suveränitetens betydelse i dessa sammanhang. Att diktaturer som den kinesiska gör sitt bästa för att försvara sin kontroll över sina undersåtar även på Internet är väl känt. Suveräniteten får emellertid betydelse i informationssamhället också på andra sätt. Den arabiska TV kanalen al Yasira är ett exempel på detta. Den ses över hela den arabisktalande världen, vilket i ökande utsträckning också innefattar Europa och USA. Samtidigt sänds den från det lilla emiratet Qatar. I detta fall har suveräniteten en annan betydelse än i nationalstaternas historiska epok, men lika fullt en betydelse. Om Qatar inte hade varit en självständig stat är det inte troligt att detta had

Enligt en nyligen utgiven rapport från Högskoleverket har det skett en förändring i vad svenska elever lär sig i skolan. De lär sig mindre fakta och ämneskunskaper men är å andra sidan bättre på att arbeta i grupp och göra presentationer inför publik. Vad jag förstår är detta faktiskt vad Skolverket strävat efter i över ett decennium: en skola mer inriktad på processer, informationssökning och presentation. Jag har till och med hört argumentet att det i en tid när information ständigt finns tillgänglig men samtidigt har ett tydligt bäst-före-datum är viktigare att kunna finna information än att kunna den utantill. Det är naturligtvis helt sant. Som Sherlock Holmes uttryckte saken bör en man kunna det han behöver dagligen. Det han behöver mindre ofta kan han nöja sig med att ha i sitt bibliotek. Dess värre är det dock tveksamt om skolan ens kan lära ut det man behöver dagligen. Enligt Högskoleverket är det till och med en ansenlig andel av de som går ut gymnasiet som varken kan läsa, rä

Då har utrikesministern äntligen avgått. Den här gången en välmotiverad avgång uppenbart förorsakad av fel gjorda i tjänsten. Ingen Toblerone eller fullständigt lagliga men av någon anledning ovärdiga lägenhetsaffärer. Förra gången hon avgick hyste jag betydligt större sympati. Att skälla ut journalister när de ägnar sig åt att belägra ens dörr och besätta ens trappuppgång är ett ovanligt sundhetstecken som det verkar dröja länge tills vi får se igen. Den gången avgick hon dessutom från en post hon var något så när kompetent att fylla. Den här gången tycktes hon tyvärr ha befordrats till sin inkopetensnivå. Om hennes efterträdare den här gången blir lika överraskande som den förra är det heller inte mycket lönt att ens spekulera om vem det kan bli.

SvT arrangerar dokusåpa om unga politiker. De är inte politiker i någon annan mening än att de delar i såpan. Å andra sidan har de mera pressutrymme än de flesta riksdagsmän. SvT arrangerar TV-serie om politiska ideologier. Nästan inga partipolitiker där heller. Men åtskilliga pålästa ungdomar men övertänkta och sammansatta samhällsuppfattningar. ”Toppkandidaterna” (kandidater till vad?) var inte nödvändigtvis sämre än de flesta ”riktiga” politiker. Möjligen kan man påstå att de blev sämre under seriens gång. De började som välartikulerade unga människor med väl genomtänkta åsikter. Nåja ”väl genomtänkta” är kanske en överdrift, men de var i alla fall grundade i något slags värderingar och personliga ställningstaganden. De slutade med att de hade lärt sig inte svara på reportrarnas eller varandras frågor för att istället rabbla upp förberedda svar. Precis som ”riktiga” politiker. Vad som är intresantast är kanske inte att vänsterradikalen vann (även om det är lite spännande att den han